Äppelskörden pågick för fullt. Djupt ner i slänten, bland raderna av dignande små äppelträd, puttrade en liten grön, smalaxlad traktor. Jag och markägaren, en gammal mager gubbstrutt med grön overall, orange Crescent-mössa och svarta gummistövlar stod tillsammans längst upp i backen.
Jag hade lagt märke till att skördefolket på varje skördat träd lämnade kvar ett par, tre felfria, knallröda frukter, och nu fann jag det lämpligt att fråga varför. “Fåglarna behöver dom”, blev svaret. Den klara höstluften var fylld av virvlar av starar, svalor, kajor. Men gubbens svar irriterade mig och jag framhärdade: “Ni producerar ju för en marknad, för att tjäna pengar. Ska ni dessutom föda fåglarna?” Min röst lät gnällig, det hörde jag.
Gubben harklade sig. Hans kyliga, isblå ögon vilade ett kort ögonblick på mig. Sedan såg han sig omkring, sökande efter ord som var tillräckligt enkla för att förklara det självklara. Till slut sade han: “Därför att fåglarna.”
