Om Chile, bOOrd och annat

På den här sidan rullar jag ut en översiktlig beskrivning av mitt förflutna, bit för bit, efterhand som jag kommer på vad som behöver berättas.

IT-bubblan

År 1998 kom jag tillbaka från Chile. Efter en tids arbetslöshet var jag igång igen, som redaktör på Pagina Förlags AB. Jag hade lämnat ett Sverige och kom nu tillbaka till ett helt annat. Ingenting verkade ha förändrats, men allt var annorlunda. Det såg inte mörkt ut, utan ljust. Alla snackade om sina IT-fonder, sina aktier, sina optioner.

Man kan garva när man tänker på alla absurda projekt. Löjligast var väl nästan webbsajten – salig i åminnelse – som skulle ha betalt ifall man surfade in på deras webbadress.

Jag insåg mer än väl att IT-hypen var en bubbla, men jag förstod inte att när den sprack skulle marken försvinna under mina fötter. Så sprack den, förlagets orderportfölj blev allt slankare, och så fick jag sparken. LIFO (Last In, First Out).

Chile

Kanske en och annan av er, kära bloggbesökare har lagt märke till att Chile förekommer både bland texter och kommentarer. Faktum är att det dyker upp mer än vad jag hade trott det skulle göra.

Från 1994 till 1998 levde och arbetade jag i Santiago, Chile. Jag bodde med min dåvarande chilenska fru i en mörk, dyster lägenhet på Merced, framför Parque Forestal, några kvarter från det torg, Plaza de Armas, som egentligen räknas som Santiagos centrum (under de senaste decennierna har omfattande byggnationer gjort att stadens centrum förskjutits mot bergen, La Cordillera de los Andes).

Jag arbetade på ett litet universitet, snarare en högskola, med det invecklade namnet Universidad Academia de Humanismo Cristiano. Jag ansvarade för både undervisningen och utvecklingen vid datalabbet. När jag trädde in i ”labbet” första gången hittade jag fyra gamla IBM 8086, varav två inte ens hade hårddisk. När jag lämnade Chile fyra år senare stod det ett trettiotal Windows 95-utrustade datorer i två salar. De var hopkopplade i ett enkelt nätverk och var delvis uppkopplade mot Internet.

bOOrd – Ord från en som heter Bo

Namnet bOOrd går tllbaka till mitt lilla enmansföretag, som hette just bOOrd (eller BoOrd, eller Boord). Jag drev firman under ett knappt år och försökte leva på att sälja artiklar om IT till den svenska datapressen. Jag är rätt bra på att skriva men riktigt dålig på att ta betalt, så projektet underminerades snabbt av bristen på lönsamhet. Jag valde att stänga firman innan den hann bli en ekonomisk belastning. Jag fortsätter dock att gilla firmanamnet!

I stället tog jag upp en sysselsättning jag ägnade mig åt i början av 80-talet, nämligen att köra buss. Till en början som turistbusschaffis på StockholmsBuss, därefter som chaufför i Stockholms kollektivtrafik på Busslink. Jag är anställd som chaufför men tjänstgör även vid behov som bussinstruktör och rekryterare vid Busslinkskolan.